Tummen upp för Folkhälsan...
...och deras parkverksamhet! Först gravidvattengympan och nu detta, jag tror Folkhälsan blir en favorit hos oss i höst. Vi har testat deras parkverksamhet denna vecka och det var verkligen en positiv överraskning. Mellan 9.30 och 12 varje vardag finns två tanter , en bra och säker lekpark och många nya saker att leka med för de som är intresserade. Att man sen betalar 3 euro/gång eller en maxavgift på 30 euro/månad är ju helt otroligt.
Jag ser det som en otrolig möjlighet till att kunna handla mat, städa eller göra andra mindre barnvänliga ärenden på stan. Iris får leka en timme i parken och jag får en massa tråkiga saker gjorda så att vi har mer lektid resten av dagen. Hon kommer inte att vara där varje dag, men att två dagar i veckan få den där barnfria timmen på förmiddagen är verkligen guld värt. Att hon sen trivs så bra gör det ju bara bättre. Idag var jag borta först 45 minuter och sen då det gick så bra tyckte tanterna att hon kunde vara där ensam 45 minuter till. Hon hälsade lite snabbt på mig då jag kom tillbaka men sen fortsatte hon med att leka i sandlådan med en nyfunnen vän. Tänk att min lilla flicka kan vara där i 1,5 timme utan att hon bryr sig om att jag gått någon annanstans. När blev hon stor? Tanterna är verkligen mysiga och fick mitt fulla förtroende direkt, så jag behöver inte oroa mig för den biten.
Då jag gick från parken in till stan tänkte jag ändå att jag inte på något sätt skulle vara redo att ha henne på dagis ännu. Hon skulle säkert inte lida av det men för mig skulle det ändå kännas konstigt och ledsamt att missa så mycket av hennes dag, varje dag. Jag är tacksam att jag har möjlighet att vara hemma med mina barn, jag vet att långt ifrån alla har den möjligheten av olika orsaker. Jag är också tacksam att jag känner som jag gör, att det inte känns som en uppoffring eller ett måste för mig att vara hemma. Alla är olika och jag vet inte hur det kommer att kännas om ett år, men sådär känns det just nu.
Visst kändes det ändå varmt i mammahjärtat då Iris traskade iväg med sin ryggsäck och hälsade på tanterna imorse då vi kom till parken. Lilla fröken.
Jag ser det som en otrolig möjlighet till att kunna handla mat, städa eller göra andra mindre barnvänliga ärenden på stan. Iris får leka en timme i parken och jag får en massa tråkiga saker gjorda så att vi har mer lektid resten av dagen. Hon kommer inte att vara där varje dag, men att två dagar i veckan få den där barnfria timmen på förmiddagen är verkligen guld värt. Att hon sen trivs så bra gör det ju bara bättre. Idag var jag borta först 45 minuter och sen då det gick så bra tyckte tanterna att hon kunde vara där ensam 45 minuter till. Hon hälsade lite snabbt på mig då jag kom tillbaka men sen fortsatte hon med att leka i sandlådan med en nyfunnen vän. Tänk att min lilla flicka kan vara där i 1,5 timme utan att hon bryr sig om att jag gått någon annanstans. När blev hon stor? Tanterna är verkligen mysiga och fick mitt fulla förtroende direkt, så jag behöver inte oroa mig för den biten.
Då jag gick från parken in till stan tänkte jag ändå att jag inte på något sätt skulle vara redo att ha henne på dagis ännu. Hon skulle säkert inte lida av det men för mig skulle det ändå kännas konstigt och ledsamt att missa så mycket av hennes dag, varje dag. Jag är tacksam att jag har möjlighet att vara hemma med mina barn, jag vet att långt ifrån alla har den möjligheten av olika orsaker. Jag är också tacksam att jag känner som jag gör, att det inte känns som en uppoffring eller ett måste för mig att vara hemma. Alla är olika och jag vet inte hur det kommer att kännas om ett år, men sådär känns det just nu.
Visst kändes det ändå varmt i mammahjärtat då Iris traskade iväg med sin ryggsäck och hälsade på tanterna imorse då vi kom till parken. Lilla fröken.
Kommentarer
Trackback
