Ska det börjas i tid?
Oj vad länge sedan jag skrivit sist! Iris har haft en dålig vecka så mor i huset har inte fått en minut extra att lägga på dataaktiviteter. Jag vet verkligen inte vad som är tokigt med henne. Hon är arg, frustrerad och trotsig som aldrig förr. Fräser,spottar och slänger sig på golvet. Igår låg hon sammanlagt flera timmar på golvet och bara skrek rakt ut. Jag har inte fjomsat och gett extra uppmärksamhet åt henne fast hon skrikit långa stunder över saker jag ajabaja:t eller sagt att hon inte får leka med. Tålamodet sinar ju lite efter 5 dagar av hypertrots och matspottning ( och med en sambo som jobbar långa dagar) så idag har jag försökt att vilseleda hennes vredesutbrott med diverse nya aktiviteter som pyssel, kojbyggning och tyvärr för många avsnitt av Drömmarnas trädgård. Då vi var ute på förmiddagen gick hon nästan en hel kilometer i ren envishet.
Hon verkar inte ha ont någonstans, möjligtvis i tandköttet. Hon är inte hungrig och hon bajsar som vanligt. Sover bra gör hon också. Jag börjar lite sakta i mitt inre fasa att hon gått in i en tidig trotsperiod. Nåja, vi får vänta och se. Kanske hon bara har en dålig vecka.
Lite paus och utrymme för återhämtning fick jag imorse. Alarmet var ställt på 06.50 och gymväskan packad. Det var två sköna timmar på gymmet, trots att jag var där senast 29:e juli så kändes det ändå inte helt hopplöst. Efteråt kunde jag ju se i mitt schema att visst hade jag fått backa lite med vikterna men det hade jag ju räknat med... Då jag bröjade strecha kom en av mina mammavänninor och hennes underbart söta son intraskande så jag erbjöd mig att leka med killen i lekrummet en stund så att hon fick träna ifred. Jag beundrar verkligen alla ensamtående mammor, vilket otroligt jobb ni gör! Killen är en månad äldre än Iris och världens charmtroll, det var nära att jag stoppade honom i väskan.
Jag är snart inne på andra timmen nattning med Iris och jag hoppas innerligt att ungen somnar snart. Hon tycker det är jättekul att stiga upp i sängen, kasta tutten på golvet och ropa : MAAAAMMMAAA,TUUUTTTUUU!!! Jag tycker inte att det är lika roligt, men vad kan man. Jag inser också hur bra vi har haft det i ett år nu, vi har aldrig behövt natta henne , hon har somnat själv i sin säng. Kankse är det vår tur att svettas nu...
Hon verkar inte ha ont någonstans, möjligtvis i tandköttet. Hon är inte hungrig och hon bajsar som vanligt. Sover bra gör hon också. Jag börjar lite sakta i mitt inre fasa att hon gått in i en tidig trotsperiod. Nåja, vi får vänta och se. Kanske hon bara har en dålig vecka.
Lite paus och utrymme för återhämtning fick jag imorse. Alarmet var ställt på 06.50 och gymväskan packad. Det var två sköna timmar på gymmet, trots att jag var där senast 29:e juli så kändes det ändå inte helt hopplöst. Efteråt kunde jag ju se i mitt schema att visst hade jag fått backa lite med vikterna men det hade jag ju räknat med... Då jag bröjade strecha kom en av mina mammavänninor och hennes underbart söta son intraskande så jag erbjöd mig att leka med killen i lekrummet en stund så att hon fick träna ifred. Jag beundrar verkligen alla ensamtående mammor, vilket otroligt jobb ni gör! Killen är en månad äldre än Iris och världens charmtroll, det var nära att jag stoppade honom i väskan.
Jag är snart inne på andra timmen nattning med Iris och jag hoppas innerligt att ungen somnar snart. Hon tycker det är jättekul att stiga upp i sängen, kasta tutten på golvet och ropa : MAAAAMMMAAA,TUUUTTTUUU!!! Jag tycker inte att det är lika roligt, men vad kan man. Jag inser också hur bra vi har haft det i ett år nu, vi har aldrig behövt natta henne , hon har somnat själv i sin säng. Kankse är det vår tur att svettas nu...
Kommentarer
Trackback
