Iris & mamma

Det var märkligt att inte ha någon att gå in och kika på mitt i natten. Ingen väckte oss imorse och ingen ville läsa om Byggare Bobs grävmaskin femtielva gånger före frukost. Man är väldigt effektiv utan barn , vi har hunnit med massor idag. Städat och röjt på vinden, möblerat om i vårt sovrum, skruvat ihop och bäddat den andra spjälsänen, packat BB-väska, kokat tuttar och tuttflaskor och ordnat med små saker i hela huset. Nu är vi nästan helt redo för en lillasyster. Det kändes så mysigt att bädda hennes säng, tänk att vår dotter ska sova där. Otroligt.

37+0 säger graviditetsuträknaren idag. Jag har fått strikta order av min sambo att inte föda på en vecka ännu, han har ett jobbprojekt att avsluta först. Även om jag har mycket känningar i mage och rygg och vaknar av onda värkar varje natt så tvivlar jag ändå på att det kommer att hända något ännu. Jag är så trött så jag vet inte riktigt hur jag skulle orka föda heller, jag hoppas på en kort förlossningsvariant iallafall.

Iris har just somnat i sin säng även om hon var lite sur över att vara hemma igen. "Iris mera mostis imårån" sa hon bestämt. Jag har saknat henne så otroligt mycket, det är andra gången under hela hennes livstid som jag varit borta från henne ett helt dygn. Underbara unge!

Idag har jag tittat på vår andra dotter (det var en flicka denhär gången också). Hon är lite liten hela lillasyster, med en beräknad födelsevikt på knappa 3 kg. Flödet från navelsträngen var fint och inga skador på moderkakan upptäcktes så hon trivs väl helt enkelt inte riktigt bra där inne. Med sammandragningar, sömnbrist och förhöjt blodtryck samt vilopuls mår modern inte riktigt prima heller. Ny tid om två veckor, då ska bebisen kollas igen och den blir det diskussion om igångsättning. Galet, tänk att vi kan vara tvåbarnsföräldrar om två veckor.

Blödningstidstestet gjordes också efter en del missar från laboratoriepersonalen. Det görs ett snitt i armen och sen undersöker man hur länge såret blöder. Under tiden testet görs pumpas en blodtrycksmätare så att det klämmer ordentligt runt överarmen. Under åtta minuter är en normal blödningstid för en person utan koaguleringsstörningar, idag var min tid 14, 5 min. I samma graviditetesvecka med Iris avslutades testet efter 20 min så det var ju helt klart en förbättring nu. Epidural kan jag glömma dock, blodproven var för dåliga för det. Det stör mig ändå inte, jag är inställd på att så långt som möjligt klara mig utan bedövning. Det gick fint sist, lite lustgas på slutet hade jag inte tackat nej till, men ändå. Man föder ju barn i några timmar bara så fast det gör ont så går det ju om.

Det kändes lite märkligt efteråt. Två veckor är en kort tid, och sen kan hon ju plötsligt titta ut före det också. Samtidigt känns det bra att veta att de evighetslånga nätterna snart är över och att vi snart har vår lilla fröken här hos oss på ett helt annat sätt. Jag är redo att bli mamma igen och jag längtar helt vansinnt mycket att få träffa livet jag burit på nu månad efter månad. Livet är härligt, nu ångar vi vidare.

En väldigt vanlig dag idag. Vi har städat, tvättat och bytt till vinterdäck på ena bilen. Jag passade på att storstäda WC:n och sen köpte vi en madrass till den andra spjälsängen. V spelar basket som bäst och Iris sover uppe på vinden. Sen ska vi baka pizza och Iris ska bada med sitt nya bubbelskum. Idag är första gången på två år som jag faktiskt saknar en bastu. Jag är verkligen ingen bastumänniska men då hela kroppen värker och tårna aldrig blir varma så skulle det vara skönt med ett bastubad. Nåja, en varm dusch brukar fungera det också. Skulle jag inte vara gravid skulle jag ta på mig springskorna och springa skiten ur ruskvädret där ute. Nu får jag nöja mig med att bara morra och bannas lite över allt klott. Alltid något.

"Pappa picka haaakan, mamma picka myki, myki beeeene. "
Kanske dags att ta fram rakhyveln sådär lagom till fredagsmyset.

Ännu mer om lillan i magen alltså...

RR: 124/86
Hb: 149 (inga järntabletter behövs här i huset)
Vikt: + 11 kg totalt

Magen mättes och den är för liten (högst oväntat, eller hur) så nästa vecka ska jag in till mödrapoli. i Kokkola och kolla hur pass liten lillasyster verkligen är. Jag tar det ändå med en nypa salt, Iris beräknade födelsevikt var knappa 3 kg och ut kom en unge som vägde nästan exakt ett kilo mer. Huvudet var fixerat och gick knappt att rucka så någon förbereder sig för att komma ut. Hjärtljuden var fina, inget speciellt där.

Vi pratade lite om dittan och dattan och sen fick jag en ny tid nästa vecka. Såhär långt in i graviditeten blir besöken varje vecka.

Nu har vi ätit lunch och Iris somnade just. Då hon vaknar är det hennes tur att granskas vid rådgivninen. Note to self : försök reda ut de värsta tovorna i henne hår före vi far.

Det är märkligt att vara gravid, allt blir så mycket mindre privat. Man pratar om sin status mellan benen med vilt främmande människor och skriver om färgen på sin bröstmjölk på olika forum. Har din hårväxt på benen ökat ? Jasså. Jag kissade på mig flera gånger de sista veckorna.Inget märkligt med det. Imorse nådde jag ändå någon slags personlig gräns för vad som känns OK för mig. Ett flertal personer stod framåtlutade och luktade på mina kroppsvätskor och diskuterade ivrigt vad det nu månne kunde vara. Jag dog lite men fokuserade på att de ändå valt deras yrke själv, ingen har tvingat dem till det.

Natten var alltså orolig, jag slumrade lite mellan 11 och 12 men sen kunde jag inte ligga mera. Det värkte i korsryggen, sammandragningar blandades med rätt så onda värkar. Jag duschade, värmde vetedynor och bannades. Jag mådde illa mellan varven, försökte äta och hitta något att se på TV:n. Vilade på soffan, vandrade runt och var så förbenat trött. Kl 5 hade jag fortfarande inte sovit och trots att jag kissat säkert femti gånger på en timme var jag tvungen att sätta mig igen. Det sipprade något ur mig, märklig känsla. Satt nästan en timme tills det slutade och ringde sen till BB för att kolla om det nu månne ska ha varit vattnet som gick. Barnmorskan jag talade med tyckte det lät som det så jag hoppade i bilen och åkte till Kokkola. Där sipprade det igen och två prover togs, men fostervatten var det inte. Inte heller urin eller andra saker som kan tänkas komma ut den vägen. Antagligen någon körtel som flippat var förklaringen.

En inre undersökning gjordes, yttre livmodermunnen fullt öppen, inre livmodermunnen stängd men mjuk. Ca 1 cm kvar av tappen ( jämfört med de 5 cm som mättes sist). CTG-kurvan visade sammandragningar var tredje minut, men eftersom de inte gjorde direkt ont så fick jag åka hem om jag ville. Yes ,please. Lite värkmedicin och en ordentlig frukost senare somnade jag äntligen, lagom tills resten av familjen steg upp. Nu på dagen kommer det lite sammandragningar nu som då men all värk är borta, både i ryggen och magen. V är ledig så vi har pysslat lite här hemma. Jag ska inte föda barn före min egen födelsedag så det känns ändå lungt. Vi tar det sen då det verkligen blir allvar.

Varje natt dyker de upp. Riktigt sjuka sammandragningar. Magen blir stenhård och det går knappt att stiga upp. Jag går ner , går lite fram och tillbaka, går via WC:n och sen upp igen. Lägger mig ner, ligger en timme eller två med sammandragningar som inte gör direkt ont men som är väldigt obekväma. Sen somnar jag och nästa gång jag vaknar är magen som vanligt igen. Jag upplevde aldrig något liknande med Iris, jag hade nog inte en enda förvärk heller vad jag kan minnas.

Det nattliga mönstret får mig att fundera på hur länge lillasyster hålls i magen ännu. V tror på 10 november, jag håller hårt på mitt 25 november.( Det beräknade datumet är 21 november) Jag tror inte att jag skulle ha så tur att ungen behagade att titta ut lite tidigare. Sen funderar jag också på hur snabbt vi måste söka oss mot BB. Öppningsskedet med Iris gick ruskigt fort med tanke på att jag var förstföderska och nu har lillasyster legat där nere och lurat länge redan så kanske det går ännu snabbare. Ska vi dessutom föra Iris någonstans får vi räkna med nästan en timmes bilfärd till Kokkola sjukhus. Om V redan är hemma så att säga. 

Nåja, det löser sig. Precis som allt annat. Idag är det fredag och vi firade det med att sova till 8.30. Efter en riktigt dålig natt var det skönt att få sova lite på morgonsidan istället. Vi steg upp, rdnade med vanliga saker och uträttade lite eränden i stan. Då vi kom hem fortsatte vi att fixa lite i lugn och ro. Iris är inne i en nöjd period igen, hon går mig i föterna och babblar, hjälper till med allt möjligt och tar egna lekstunder i lekrummet.

Nu ska jag passa på och ta en liten tupplur medans Iris sover skönt i sin egen säng. Det är kallt och blåsigt ute så en timme eller två under täcket kan inte skada.  

Kl 7.15 hade jag sanerat hela WC:n från den bajsexplosion vår katt orsakat. Det var verkligen skit överallt. Jag är ingen djurmännsika , men vad gör man inte för sitt barn.

Vi har städat och fixat lite nu på morgonen. Iris är snuvig och lite hängig och jag sov max en timme inatt så det blir inga storslagna planer idag. Vi ska iallafall på café och äta bulle och trip, det har jag lovat. På hemvägen ska vi passa på att fixa madrass och bäddmadrass till spjälsängen. Iris är så bekymrad då bebisen inte har någon kudde i sängen, allt möjligt ska man ha bekymmer i som storasyster.

Tänk att det är fredag imorgon, veckorna går så otroligt snabbt. Jag ser fram emot en lugn fredagkväll med en ledig sambo och något gott att äta. Lite snö skulle jag heller inte tacka nej till...

Vi har haft en skön måndag utan extra program. Iris var i parken en stund på förmiddagen, vi åt köttsoppa och sov i en timme efter det. V hade en lite längre jobbdag så jag och Iris laddade med ett cafebesök för att orka handla. Jag gillar verkligen inte att handla, därför gör jag det bara en gång per vecka så det blir en del plockande och bärande. Iris uppförde sig exemplariskt och satt i vagnen hela tiden så det underlättade en hel del.

Ikväll har vi varit ute och plockat ved och sanerat lite efter stormen som spred ut våra saker inatt. En gatlampa precis utanfanför köksfönstret vek sig av blåsten så nu har vi en strålkastare rakt in i köket. Vi får alltså uppföra oss här hemma ikväll för precis alla som rör sig på vägen ser rakt in. Just typiskt...

Igårkväll var det datekväll så fammo kom hit och underhöll Iris sålänge. Vi åt gott, pratade om annat än ungar, förlossningar och projekten här hemma. Tänk att man kan hitta en person som man trivs så innerligt bra med. Jag var 16 år då vi började sällskapa och sen dess har vi varit med varandra varje dag bortsett från små resor. Vi har fött barn, köpt hus, rest och levt tätt tillsammans i fem år och ändå får jag ibland fjärilar i magen. Vi är väldigt olika som personer men det har verkligen inte varit något hinder. Jag är glad att jag har en livspartner som finns där till 100% , någon jag verkligen delar allt i livet med. Känslan att man alltid och i alla lägen har någon att falla tillbaka på är obeskrivlig. Vi är ett bra team och vi jobbar tillsammans mot samma mål.

Jaja, nu var det inte meningen att det skulle bli ett sånt inlägg direkt. Hur som, Iris sov till 8.35 imorse. Vi låg läge i sängen och diskuterade, Iris berättade vad hon och fammo hade gjort igår och vi kunde ganska bra sålla bort det som verkligen stämde från sånt som inte riktigt hörde till saken. Vi åt frukost i lugn och ro tillsammans, det är sånt man uppskattar då man annars inte ens ser varandra på morgonen.

Iris och V hade lite små projekt att pyssla med här hemma idag så jag passade på att ta en sväng till Kokkola. En doppresent, lite kläder åt flickorna och mat hade jag med mig hem. Nu sover Iris och V har basketträningar så jag njuter av lugnet, inte ens katten ville vara inne med mig. På eftermiddagen blir det köttsoppa, utevistelse och det dagliga plockandet och tvättandet. Jag är lite sjuk i mage och rygg efter shoppingturen så vi kör på en lägre växel , det är bra det också.

Iris har lärt sig ett nytt utryck idag och använder det flitigt. " Hä fåddy, mamma!" Då ska jag svara " Oj,oj. Tack  så mycket Iris!" Sen plockar hon upp en ny sak. "Hä fåddy, mamma!". Sämre lekar kan man leka en hel dag.

Iris sov bra inatt och förkylningen var så gott som borta då vi vaknade, vackert så. Vi har inte gjort något speciellt idag, bara varit hemma och tagit det lugnt. Det mest spännande var väl då vi stäkte plättar före V kom hem, Iris var jätte duktig och fixade med smeten och berättade om Lina i parken som hade varit ledsen.

Nu renoverar V och Iris loket till tågbanan och jag vilar magen. Sen ska vi till mommos och moffas och titta på nya hundvalpen. 

Natten var en total katastrof, jag sov ungefär 45 minuter sammanlagt. Magen och benen värkte, V snarkade som en gris och Iris var vaken hela tiden. Nåja, det brukar sväga efter att man nått botten. Och Iris var iallafall pigg då hon vaknade och blev alldeles överlycklig då jag berättade att det var måndag och att parken är öppen idag.

Jag fixade med alla måsten medans Iris var där så nu kan jag med gott samvete ta en lång tupplur med henne på eftermiddagen. Just nu diskar hon så hon har inte tid att sova. Hon har inte tid att prata med mig heller. Det är väl en av fördelarna med 2-åringar, de kan vara väldigt självständiga då de väl bestämmer sig för det. Vid närmare eftertanke är just det en av nackdelarna med dem också...

Nu ska jag starta en maskin spytrasor och lakan och sen försöka lura med mig Iris upp och sova.

Nu snurrar första maskinen pyttekläder i maskinen. Iris tycker det är helt onödigt att bebisen ska ha så mycket kläder! Vi har bakat modelera och bara njutit av en lugn söndagmorgon. De andra två försvann just ut för att förbereda garderobsbygget så jag passar på att slänga upp fötterna en stund. Jag sov om möjligt ännu mindre än vanligt inatt så jag ser fram emot en lång tupplur med Iris.
Nu ska jag börja fixa söndagslunch, ris och kycklingsås med curry och ananas. Sådär lagom piffigt.