Vecka 35+0
Bebisen väger nu ca 2,6 kg och är ca 45 cm lång. Som blivande mamma läser jag att jag borde ha gått upp 11-13 kg och ha ett sf-mått på 32-35 cm. Jag borde också vara lättretlig och gråtmild. Ryggen ska värka och ställa till besvär med de dagliga sysslorna. Jag ska ha tungt att andas och känna mig allmänt bökig och stor. Tydligen ska jag prata med min partner om detta.
Jag säger det igen, denna graviditet är verkligen overklig med tanke på hur lätt jag kommit undan. Jag har inte ont någonstans, ryggen är precis som förr. Höfter och bäcken känns stabila och benen har slutat krångla. Magen känns ännu ganska liten och trycker absolut inte på lungorna, jag har inte heller problem med halsbränna eller liknande. Det går fint att klä på Iris ytterkläder fast jag måste stå dubbelvikt och än så länge går det hur bra som helst att storstäda och röra sig ute.
Det jag upplever som jobbigt nu är nog nätterna och bristen på sömn. Inatt sov jag sammalagt en timme. Jag har inte ont någonstans (förutom sammandragningarna som kommer nu som då) men jag hittar helt enkelt inte sömnen. Som tur är får jag sova en stund på dagen med Iris istället så än sålänge går det ingen nöd på mig. Man får anpassa dagsaktiviteterna efter orken helt enkelt. Dessutom är Iris så duktig så det är enkelt att vara hemma med henne.
Annars rullar allt på bara. Lillasyster har en ganska tydlig dygnsrytm redan, piggast på morgonen men slöare under eftermiddagen och kvällen. Iris och jag har ordnat och tvättat de sista kläderna och handdukarna idag och Iris börjar visa allt tydligare tecken på att hon vet att det snart ska komma en bebis. Då man pratar om bebisen kopplar hon heller inte ihop det med kusinen Melker längre utan hon vet att det är en annan bebis. Jag berättar varje dag var bebisen ska sova, vad den ska äta och att man ska byta blöja och ha den i famnen. Varje dag tittar vi på pyttekläderna också och Iris har gått från att skrika och gråta för att hon inte får prova dem till att stolt berätta att det fakiskt är bebisens kläder. Igår berättade hon att Iris och bebisen ska bada tillsammans sen men att bebisen inte får låna Iris handduk. Små framsteg varje dag alltså, det kan ju inte skada iallafall.
Jag säger det igen, denna graviditet är verkligen overklig med tanke på hur lätt jag kommit undan. Jag har inte ont någonstans, ryggen är precis som förr. Höfter och bäcken känns stabila och benen har slutat krångla. Magen känns ännu ganska liten och trycker absolut inte på lungorna, jag har inte heller problem med halsbränna eller liknande. Det går fint att klä på Iris ytterkläder fast jag måste stå dubbelvikt och än så länge går det hur bra som helst att storstäda och röra sig ute.
Det jag upplever som jobbigt nu är nog nätterna och bristen på sömn. Inatt sov jag sammalagt en timme. Jag har inte ont någonstans (förutom sammandragningarna som kommer nu som då) men jag hittar helt enkelt inte sömnen. Som tur är får jag sova en stund på dagen med Iris istället så än sålänge går det ingen nöd på mig. Man får anpassa dagsaktiviteterna efter orken helt enkelt. Dessutom är Iris så duktig så det är enkelt att vara hemma med henne.
Annars rullar allt på bara. Lillasyster har en ganska tydlig dygnsrytm redan, piggast på morgonen men slöare under eftermiddagen och kvällen. Iris och jag har ordnat och tvättat de sista kläderna och handdukarna idag och Iris börjar visa allt tydligare tecken på att hon vet att det snart ska komma en bebis. Då man pratar om bebisen kopplar hon heller inte ihop det med kusinen Melker längre utan hon vet att det är en annan bebis. Jag berättar varje dag var bebisen ska sova, vad den ska äta och att man ska byta blöja och ha den i famnen. Varje dag tittar vi på pyttekläderna också och Iris har gått från att skrika och gråta för att hon inte får prova dem till att stolt berätta att det fakiskt är bebisens kläder. Igår berättade hon att Iris och bebisen ska bada tillsammans sen men att bebisen inte får låna Iris handduk. Små framsteg varje dag alltså, det kan ju inte skada iallafall.
Kommentarer
Trackback
