Iris & mamma

Jag är i en behaglig fas av graviditeten nu. Jag har hela 83% av den bakom mig. Jag känner mig inte otålig ännu och har heller inte kommit in i ungen-kommer-ALDRIG-att-komma-ut-tänkandet ännu. Jag längtar efter livet med två barn, en ny fas och nya utmaningar. Jag börjar se slutet av tiden med magen och längtar efter träning och vanliga jeans.

Kroppen börjar också meddela att slutet närmar sig. Jag sover otroligt dåligt på nätterna. Sällan somnar jag före kl 2, runt 4 brukar jag vara vaken en längre stund för att sedan sova gott tills sambon stiger upp strax före sex. Sen blir det pytteslumrar från och till tills Iris vaknar runt 7. Utan den dagliga tuppluren med Iris skulle nog skallen ramla av. Men jag vet ju att det inte är för alltid, jag kommer att få sova igen. Jag vet av egen erfarenhet att efter förlossningen blir sömnen bättre trots att man väcks ofta. Dessutom behöver man inte vara helt utvilad för att vara mammaledig, man kan ta det lugnt och man behöver inte göra så mycket extra.

Ryggen börjar också säga till lite försiktigt att lasset blir tyngre och tyngre. Värken i benen är stundvis olidlig men sen kommer bättre dagar då den knappt känns alls. I övrigt mår kroppen fint, jag känner dock att kilona nu börjar fastna. Dels pga det faktum att jag inte får röra mig mycket och dels för att kroppen vet att de behövs till amningen sen.

Tankarna börjar snurra allt mer också. Hur kommer förlossningen att starta? Vem ska ta hand om Iris då vi åker till BB? Tänk om något går fel under förlossningen. Eller om babyn är sjuk.

Sammanfattningsvis är livet som gravid fortfarande gott. Låt oss hopaps att det förblir så ännu 49 dagar.