Nattrumba
Varje natt dyker de upp. Riktigt sjuka sammandragningar. Magen blir stenhård och det går knappt att stiga upp. Jag går ner , går lite fram och tillbaka, går via WC:n och sen upp igen. Lägger mig ner, ligger en timme eller två med sammandragningar som inte gör direkt ont men som är väldigt obekväma. Sen somnar jag och nästa gång jag vaknar är magen som vanligt igen. Jag upplevde aldrig något liknande med Iris, jag hade nog inte en enda förvärk heller vad jag kan minnas.
Det nattliga mönstret får mig att fundera på hur länge lillasyster hålls i magen ännu. V tror på 10 november, jag håller hårt på mitt 25 november.( Det beräknade datumet är 21 november) Jag tror inte att jag skulle ha så tur att ungen behagade att titta ut lite tidigare. Sen funderar jag också på hur snabbt vi måste söka oss mot BB. Öppningsskedet med Iris gick ruskigt fort med tanke på att jag var förstföderska och nu har lillasyster legat där nere och lurat länge redan så kanske det går ännu snabbare. Ska vi dessutom föra Iris någonstans får vi räkna med nästan en timmes bilfärd till Kokkola sjukhus. Om V redan är hemma så att säga.
Nåja, det löser sig. Precis som allt annat. Idag är det fredag och vi firade det med att sova till 8.30. Efter en riktigt dålig natt var det skönt att få sova lite på morgonsidan istället. Vi steg upp, rdnade med vanliga saker och uträttade lite eränden i stan. Då vi kom hem fortsatte vi att fixa lite i lugn och ro. Iris är inne i en nöjd period igen, hon går mig i föterna och babblar, hjälper till med allt möjligt och tar egna lekstunder i lekrummet.
Nu ska jag passa på och ta en liten tupplur medans Iris sover skönt i sin egen säng. Det är kallt och blåsigt ute så en timme eller två under täcket kan inte skada.
