Iris & mamma

Bättre sent än aldrig brukar man väl säga...
På mogonen den 27.e agusti 2008 började de riktiga värkarna, jag hade inga riktiga fövärkar under graviditeten utan fick känna på the real deal genast. Det kunde gå allt mellan 5 minuter till 5 timmar mellan dem och jag var frustrerad som aldrig förr. Iris var ju beräknad att kika ut 15:e men eftersom läkarna trodde att hon var så liten startades inte förlossningen fast jag gick över tiden. På förmiddagen gick jag en lång promenad för att kanske få lite sprutt påvärkarna men det hjälpte inte. Då V kom hem från jobbet ringde jag till Kokkola och vi fick komma in för att kolla läget. Jag var öppen 1,5cm men värkarna var ännu väldigt oregelbundna. Jag fick ett härligt piller och fick sova där över natten. På morgonen var jag fortfarandeöppen 1,5 cm och allt var mjukt och bra så jag fick 1/4 förberedande piller, nästa piller skulle jag få 30 minuter senare men då hade jag redan värkar som tusan. V hann komma precis före värkarna började komma riktigt tätt så han försökte hjälpa mig så gott han kunde, helst av allt skulle jag ha suttit ensam i en mörk städgarderob någonstans, utan både barnmorskor och jobbiga människor som bara frågade hur det gick. HUR TROR DOM DET GÅR?! 
I 4 timmar gick jag omkring i vårt lilla bb rum som vi dessutom delade med en annan yngre tjej som skulle bli igångsatt på eftermiddagen.  Jag satt i gungstolen ganska mycket, V fick värma vår medtagna vetedyna i micron och ta emot skällor och fula ord som aldrig förr. Jag fick en panadol 1 g för huvudvärken och stog i duschen tills benen vek sig. Ett av de starkaste minnena från själva värkarbetet var nog då jag stog i duschen och slog foten i en pall på vägen ut. Jag tog i pallen och kastade den i väggen i ren frustration, jag villesäga något fult men allt jag fick ur mig var "fula pall....sak!!!" Efter 4 långa timmar i bbrummet fick vi gå över till förlossningssalen. Jag minns att det var precis i kaffetiden så alla nyblivna mammor satt i matsalen med ett slags jag-vet-vad-du-går-igenom-flin över hela ansiktet. Det var säkert väl menat men jag blev så förbannat arg.
I förlossningssalen såg det väldigt annorlunda ut. Det var svaltoch skönt och intill sängen låg en liten plastbalja där vårdotter skulle ligga. Jag vet inte varför men jag blev alldeles tårögd då jag såg baljan.Nu kollades allt igen och jag var nu öppen 7 cm. Ctg-bältet som jag hde kring magen skavde något fruktansvärt och nu skulle dessutom en elektord sättas på Iris huvud. Jag försökte gå omkring lite men Iris hjärtljud sjönk såfort jag rörde mig så jag fick snällt lägga mig på rygg och ligga stilla. Det gjorde fruktansvärt ont att inte kunna röra sig alls under värkarna. En läkare kom in för att spräcka hinnorna och fostervattnet flög ÖVERALLT. Det var lite obehagligt, det liksom knäppte till i magen och det kändes verkligen som något brast. Läkaren försökte också ge en pcb-bedövning vid sidan av livmoderhalsen men sprutan träffade fel och jag blev som förlamad från midjan och neråt på högersida. Någon epidural var det inte frågan om med tanke på min blödningsbenägenhet. Jag fick testa lustgasen och det var himmelskt. Men efter ett par minuter sjönk hjärtljuden igen så lustgasen plcokades undan. Jag var djupt besviken men barnmorskan förklarade sakligt att nu hade jag inget val, jag måste klara mig utan. En halvtimme gick och jag förvsann in i smärtan. V har sagt i efterhand att jag var alldeles borta, svarade inte på tilltal och stirrade bara rakt ut. Själv minns jag halvtimmen som en kort slags period av inre lugn. jag hade fruktansvärt ont men det var bara i bakrunden, inuti kändes det varmt och behagligt ändå. Jag visste precis vad som var pågång runt omkring mig men jag brydde mig inte om någon annan. Den halvtimmen var faktiskt den bästa under hela värkarbetet. 
Plötsligt förändrades värkarna och nu kändes det bara ett enormt tryck neråt. Jag skrek till att nu kommer ungen och barnmorskan kollade. Japp, 10 cm, dags att krysta. Huvudändan på sängen fälldes upp och en till barnmorska kom in. Jag fick en "droppingång" stucken in i handen och V fanns stadigt i den andra. Den tidigare smärtan var som bortblåst men hela kroppen kändes öm och slattrig. Efter tre krystvärkar sa barnmorskan att nu blir det lite bråttom, Iris mår inte bra så nu får jag ta i allt vad jag orkar. Plötsligt hade jag all kraft i världen och en krystvärk och ett litet klipp senare var Iris ute, kl 17.08. Jag hade sagt åt barnmorskan att jag ville att de skulle torka bort det mesta fosterfettet snabbt före jag fick henne på bröstet så det gjorde de och sen var hon bara där. Precis som jag hade föreställt mig. V klippte navelsträngen och jag passade på att känna hur den kändes. Hon skrek i 30 sekunder kanske, sen tittade hon bara storögt omkring sig som bara nyfödda bebisar kan göra av allt adrenalin. Jag grät och skrattade och allt var underbart. Sen skulle moderkakan ut kvickt som bara den så det värkstimulerande droppet sattes på full dropp och barnmorskorna turades om att trycka på magen. det var obehagligt och gjorde mer ont än själva bebisen men i mitt fall måste den verkligen ut fort för att stoppa blödningarna. Jag bad att få se på den och den var inte alls så läbbig som jag trodde.Den var lite skadad då de tittade ordentligare på den. droppet böts ut mot ett annat och Iris letade ivrigt efter mat. Barnmorskan sydde och Iris badades lite sneare.
Vad som händer strax efter förlossningen prata det sällan om. Jag var helt oförberedd hur det skulle kännas. Att stiga upp första gången var så konstigt! det kändes som om jag var i någon annans kropp. Som om en stort luftbalong fanns i magen och som om alla inävlor och tarmar hängde fritt i luften. Det är svårt att förklara men ni mammor fattar säkert. En dusch och lite fördelsedagskaffe senare fick vi flytta tillbaka till bb rummet. Första natten sov jag inte en sekund, hur skulle man kunna det? Jag var hög på adrenalin och kunde inte förstå att bebisen faktiskt var min. Jag tittade på henne och var livrädd att väcka henne. Hon var så perfekt och så fin. jag kände direkt efteråt att jag var jätte nöjd över min förlssning som gick på strax över 6 timmar. Jag hade kontroll hela tiden och var lite stolt att jag klarade det så bra helt utan någon bedövning. Jag blev inte på något sätt avskräckt och vi blev jätte bra mottagna och behandlade av personalen.

Mina tips för förlossningen:

• ta med en egen vetedyna, de fungerar super bra mot värkarna längst ner på magen
• ha din partner att stoppa i dig salta pinnar,chips eller något liknande under förlossningen. Matlusten är inte den bästa men man behöver få i sig näring för att orka till slutet
• tänk ut på förhand vilka önskemål du har. Små saker som var du vill att partnern ska stå under krystningsskedet osv. Jag är väldigtglad att jag bad barnmorskan torka bort det mesta foterfettet från Iris före jag fick hålla henne,då fick hon ligga där längre förän de tog bort henne igen och så såg hon mycket "verkligare"ut
• ta med egna kläder att ha på bb. Stora, mjuka,sköna kläder och trosor flera storlekar större än vad du annars har. Bindorna på bb är minst sagt massiva. Crocs eller andra inneskor/yllesockor är också bra att ha. ha med många ombyten, man svettas och läcker ur alla håll och kanter
• kom överens om att ni ringer åt en person från familjen som sen ringer åt resten och stäng sen av telefonerna. Då får ni i lugn och ro bekanta er med er bebis
• ta med en egen cd-skiva med musik du gillar.Det gjorde inte jag, jag tyckte det lät lite töntigt men det hade verkligen varit bra att ha
• ha era besökare att ta med sig hemmagjorda smörgåsar och saft , eller något annat du gillar. Sjukhusmaten är ganska vattnig och inte alls som hemma och man behöve all näring man kan få
• sov med en bomullsfilt under pyjamasen några nätter innan förlossningen och linda sen in babyn i filten. Då luktar den som mamma. Iris använder sin filt väldigt flitigt ännu
• vill ni använda tutt åt bebisen så koka en där hemma och sätt med i bb-väskan. Personalen brukar inte gilla tuttar men man bestämmer själv! Amningen fungerarar oftast bra ändå
• ta med 2 ombyten "hemfaras"-kläder åt bebisen. Det händer lätt att första outfitten blir nerspydd, kissad eller bajsad
• ta med eget mjukt wc-papper.Industrisandpappret som använd på sjukhuset är inte så trevligt efter förlossningen

Det blev ett långt inlägg men jag vet att en stor del av mina läsare ska snart bli mammor för första gången så iallafall ni orkade nog läsa allt. Fråga på om ni undrar något :)