Iris & mamma

Jobbade 12-21.30 istället och det märks. Man blir slö och slapp som hemmamamma, man blir van att få göra allt i eget tempo. Man blir man att gå omkring i pyjamas till kl 14(vilket jag ser som ett plus, inte ett minus). Man tillåter sig själv att vara extremt ofräsh för man umgås bara med en bebis som inte har så mycket att säga om den saken. Man blir van att prata för sig själv och slicka youghurt av tröjärmen. Det blir jobbigt att anpassa sig och uppföra sig bland vanligt, vuxet folk. Förut var det ok, jag behövde bara nämna "dotter" och "6 månader" och alla nickade förstående. Nu är hon över ett år och plötsligt är jag ett missfoster som vistas offentligt med en Tag 3 betala för 2-klisterlapp på byxbaken.
Ibland blir jag verkligen trött. Jag blir trött i hela kroppen och huvudet dundrar. Hemmet svämmar över av saker som Iris slarvat runt, blandas fint med grus som dragtits in med vagnen och toppas av en massa makaroner som kladdar överallt. V jobbar långa dagar och jag jobbar de timmar han är hemma. Iris sover dåligt om nätterna igen och då hon väl sover hittar jag själv inte sömnen. Jag blir fortfarande aptrött av en vanlig promenad och jag måste ibland bara sätta mig ner och flåsa av utmattning av att göra ingenting.Och fast jag vet att man inte får säga så är jag är uppriktigt stolt över att jag bara känner tröttheten en liten stund, och bara för mig själv. Jag känner inget behov av att gnälla om det eller ta ut det över V och jag känner aldrig någonsin att det går ut över Iris. Så jag må vara en missanpassad nybliven 20-åring utan studiemotivation och plan för framtiden, men jag sköter mig iallafall på ett område. Men nu var jag väl en dålig medmamma som sa så, men det bryr jag mig inte om. Inte ikväll. Nu ska jag hoppa i duschen och stupa i säng.Imorgon ska vi bara vara hemma, skönt!