Dissad
Jag hade tänkt att tisdagar och fredagar skulle bli parkdagar. Ibland får man ändra sig. Det första Iris sa imorse då hon vakade var "parken". Sen pratade vi ganska mycket om parken före klockan var halv 10 och vi kunde åka dit. Hon hoppade och skuttade och hölls knappt på fötterna på vägen mellan bilen och staketet. Hon hälsade på tanterna, lämnade väskan vid krokarna och kröp ner i sandlådan. "Hejdå mamma!". Jaha. Ska hon inte gråta lite? Kramas kanske? Nehe. Ja, jag går väl då. Lite snopet men samtidigt skönt, hon är säker i sig själv och fattar att jag kommer tillbaka om en stund.
Efter att jag hämtat henne åkte vi hem och åt lunch. Iris hade fått nya strumpor från Lindex och lekte med dem i en timme. Av och på, av och på. Prova dem på dockan, dra dem över händerna. "Ijis ha de stumpa. Ijis oj så fiin, jaa-a." Ibland är det enkelt att vara nästan 2 år, man kan uppskatta så små saker.
Nu sover ungen och jag tar en paus i det eviga plockandet. Jag beundrar de som bor i ett hus som renoveras, credit till er. Jag skulle få dagliga sammanbrott och antagligen utveckla ohälosamma matvanor för att bota ångesten med att bo i en byggarbetsplats. Nåja, taket är snart på plats igen och då slipper vi 50-tals spån i morgongröten och förpackningar med takpanel framför dörrarna. Halleluja.
Efter att jag hämtat henne åkte vi hem och åt lunch. Iris hade fått nya strumpor från Lindex och lekte med dem i en timme. Av och på, av och på. Prova dem på dockan, dra dem över händerna. "Ijis ha de stumpa. Ijis oj så fiin, jaa-a." Ibland är det enkelt att vara nästan 2 år, man kan uppskatta så små saker.
Nu sover ungen och jag tar en paus i det eviga plockandet. Jag beundrar de som bor i ett hus som renoveras, credit till er. Jag skulle få dagliga sammanbrott och antagligen utveckla ohälosamma matvanor för att bota ångesten med att bo i en byggarbetsplats. Nåja, taket är snart på plats igen och då slipper vi 50-tals spån i morgongröten och förpackningar med takpanel framför dörrarna. Halleluja.
Kommentarer
Trackback
