Iris & mamma

Jag skulle springa upp och hämta ett par strumpor åt Iris och snubblar på mina egna fötter. Magen får sig en ordentlig smäll av grinden vi har här nere i trappan, det ilar till ordentligt och jag tappar andan. Hur klumpig får man vara?! Kollar med rådgivningen som i sin tur talar med en gynekolog. Jag dras med en blödningsbenägenhet som ställer till det lite extra så jag fick en tid till mödrapoli direkt. Tre gynekologer kollar, klämmer och kollar igen. Inga blodansamlingar i livmodern, inga skador på moderkakan och inga förändringar i blodflödet till hjärtat på bebisen. Lite slö är hon lillasyster men sålänge hon piggnar till under dagen är det ingen fara.Redan nu bökar hon omkring som vanligt, så det är ju skönt. Lite liten var hon ännu också men hon följer en egen jämn kurva och det är det viktigaste.

Jag fick order om att vila idag och sakta ner lite tempot överlag. Tänk så snabbt det kan gå tokigt ändå, man vet aldrig vad som väntar. Nu vet jag dock vad som väntar, en tupplur! Sov uruselt inatt och Iris somnade inte om efter att V stigit upp så det känns i skallen. Jag ska gå extra försiktigt i trappan påväg upp.

Dagens kommentar vid mödrapoli:

Gyn 1: Är du säker på att du är i vecka 27?! Din mage är ju verkligen onormalt liten.
Jag: Ja, men sf-måttet är nog inom normala gränser.
Gyn 1: Ok. (liten paus) Iofs är du ju ganska bred också så...

Haha. Precis vad man vill höra. Nu ska jag släpa mitt breda arsle i säng.