Iris & mamma

Jag tror hårt på att fysisk aktivitet löser de flesta problem, frisk luft likaså. Iris har varit så gnällig och ärligt talat omöjlig nu på kvällarna att jag fått nog. Efter att hon sovit sin tupplur idag laddade vi med smörgås och saft och åkte sen till simhallen. Ungen simmade, dök, rutchade ,sprang, bastade och simmade i en timme. Sen var hon lite lagom frusen och utmattad. Vi åt makaroner och korv här hemma och plockade och fejade på gården en bra stund. Sen cyklade vi till en lekpark och gungade, sparng på rinken, hoppade på madrasser och åkte rutchbana. Vi tog ett skogspass coh klättrade på stenar och kröp genom lingonris .Sen cyklade vi hem och städade lite. Kvart före sju ligger en utslagen nästan 2-åring på soffan och säger att hon vill gå och tuta. Vi lassar in en gröttallrik, myser i soffan och säger godnatt. Hon somnar näsan genast, utan gnäll och skrik.

Hon behöver tydligen röra på sig mer än hon gjort hittills, vilket inte har varit lite. Frågan är då bara hur länge the mama nu gravid i vecka 28 ska orka med en tempohöjning på kvällarna. Idag kändes ingenting så det lär nog gå bra ännu ett tag. Sen hoppas jag att Vs arbetsschema ser lite ljusare ut så att han kan vara hemma lite mer kvällstid. Då kanske man kunde göra sånt som man tydligen ska göra i detta skede. Vila i soffan, bonda med beben i magen genom att ligga och känna på sparkarna, visualisera den kommande förlossningen och tvätta spytrasor. På något sätt så känns det ändå som att lillasyster kommer ut sen om 12 veckor fast jag inte hunnit med allt detta. Hon får helt enkelt gilla läget.