Rådgivningsbesök vecka 27
Ett tecken på att man varit på en hel del rådgivningsbesök är att man plötsligt sitter i väntrummet och undrar om man kissat i burken idag eller inte. Eller så är det ett tecken på tankspriddhet. Jag vet inte riktigt. Hur som helst, såhär såg det ut:
Hb: 130 (järntabletterna har fungerat)
RR: 122/76 (högst hittills)
Vikt: + 4 kg sen inskrivningen
Sf-mått: 24 ( nu ligger jag på kurvan )
Pulsfrekvens: 128-153 slag/minut
Hon tyckte att jag var lite svullen med tanke på att det inte ens är varmt längre. Vad svullnaden beror på är svårt att säga men det är nästan bara fötterna och benen som drabbas. Jag ska ta mig i kragen och fixa ett par bättre stödstrumpor som går upp till låren ( hjälp ändå!) och göra ett försök med persiljetet igen.
Efter allt det praktiska följde den vanliga diskussionsdelen. Hon frågade om jag börjat tänka på förlossningen. Va? Förlossningen? Förlossning som att jag ska föda barnet? Nej. Inte ännu. Borde man det? Sen frågade hon om vi börjat boa och fixa med grejer åt lillasyster. Ehm, nej. Inte direkt. Jag köpte en pyjamas för några veckor sen. Hon föreslog försiktigt att jag nog ska börja snart, att det är en viktig process i själva väntandet som hör till graviditeten. Att förbereda och bearbeta att en bebis faktiskt ska bo hos oss, ingå i vår familj.
Hon påstod att det är 13 veckor kvar till beräknat datum och att det är vanligare att bebisen kommer tidigare om det inte är första barnet och sen dessutom inte så länge sen man födde sist. "Plötsligt står ni där om 9 veckor och inser att ni ska föda, då kan det vara bra om det mesta är klart hemma".
Jag är inte omöjlig, idag har jag förberett för vår andra dotters ankomst. Jag klickade hem en gosan åt henne. Bra jobbat mamma! Nästa vecka kanske vi slår på stort och köper strumpor, Iris har alla sina pyttestrumpor till sina dockor nu.
Hoppas hon gillar den. Iris har sin flitigt i användning ännu.
