Livstecken

Vi lever och mår här på Eirikasvägen. Jag har varit lite småkrasslig i en vecka nu men penicilinen gör susen så nu är jag igång igen. Iris mår fint hon också, två nya tänder har ploppat fram. Lite konstigt nog var det två riktigt långt bak (de stora där nere). Men nåja, de andra fyller väl ut tomrummen så småningom.

Idag har V jobbat och jag och Iris har försökt underhålla oss med det ena och det andra. Hon är inne i en nöjdare period nu igen så jag kan faktiskt röra mig ganska fritt här hemma utan att ha en vrålande sälunge fasthängande i byxbenen. Det är ju alltid ett plus. Efter en konstig mattid har hon nu gått tillbaka till att äta frukost, lunch, ett mellanmål, middag och kvällsgröt nästan utan protester igen. Hon har aldrig varit en storätare men det har aldrig varit så kämpigt att få henne att äta mer än 2 skedar. Idag slukade hon lasagne och sålänge ja stoppade i en tvättmaskin testade hon hur bra lasagnen fastnar i springorna på kökspanelen. Det fastnar väldigt bra visade det sig. Thank God for tops.

Vädret har blivit mildare så nu kan vi vara ute igen och Iris stortrivs, en timme har vi som minimum varje dag. Vi går och tittar på olika saker, mockar snö i olika hinkar och grytor, drar pulkan och gungar lite. Flera öppet dagis-besök ska vi försöka fortsätta med i veckan. Det är verkligen skönt att åka dit! Iris är strålande glad åt alla kompisar och "nya" saker. Sist vi var där satt hon och målade med en nyfunnen vän i 30 minuter medans jag läste nyaste Mama. That´s a first, men ack så avkopplande det var. Goda kanelbullar fick vi också. Då jag blir heltfrisk ska vi föröska oss på ett simhallsbesök också, det skulle hon säkert gilla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0