Vecka 23
Jag har 124 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Hur galet är det? 124 dagar går ruskigt snabbt. Jag har absolut ingen lust att börja förbereda hemmet för ett till barn , det får vänta till hösten. Vi har ju vagn och bilstol. Vi måste köpa en ny säng åt Iris så att bebisen får spjälsängen. V ska fixa ett nytt skötbord som passar nya WC:n och någon slags blöjbytningsanordning där uppe skulle väl heller inte skada. Eller så byter man nattblöjorna i sängen. Iris minsta kläder är otroligt slitna av allt tvättande, hon var en riktig spybebis och det gick åt åtminståne 5 bodys/ dag och 2 pyjamasar/natt. För att inte tala om alla urtvättade och totalslitna spytrasor... Så en del pyttekläder lär vi få skaffa.
Jag funderar lite kring moderskapsförpackningen eftersom papprena snart ska lämnas in till Kela. Årets låda var lite pojkig tyckte jag och vi använde max 2 plagg ur den vi fick åt Iris. Dels så passade kläderna väldigt dåligt på en lång och späd bebis, dels såg de verkligen hemska ut. Men sen igen så är sovpåsen från Iris låda ganska sliten, även den blev tvättad otaliga gånger. Stackars barn som föds i November kan behöva en ordentlig sovpåse till vagnen. Nåja, jag får se hur jag gör.
På torsdag har jag till till rådgivningen så då får jag lite mer exakta mått och värden. I stora drag mår jag otroligt bra ännu! Lite svindel och svullna ben , men det kan jag leva med. Efter att jag fick klartecken från mödrapoli har jag gått tillbaka till mina kvällspromenader på en timme/5-6 km. Det känns bra ännu men det blir svårare att dra in svanken "under magen". Det har blivit bökigare att lyfta och bära Iris men hon går ju mest för egen maskin så det kan jag också leva med. Några hormonsvängningar har jag ännu inte upplevt, under graviditeten med Iris var jag väldigt lättretlig och grät varje eftermiddag till Extreme Home Makover. Eller Oprah. Eller Cityakuten. Eller vad som helst. Nu känner jag mig lite väl harmonsik, ibland blir jag arg på mig själv för att jag inte reagerar på vissa saker. Det enda som ändrat är väl att jag är extremt kvällstrött och måste jag vara uppe länge på kvällen retar jag upp mig på småsaker.
Rörelser känner jag somsagt dagligen. De känns bra på utsidan av magen men mest sparkas det inåt och neråt. Viktuppskattningen på loppan förra veckan var 450 gram enligt gyneklogen. Lite liten men bra ändå.
Nu fortsätter vi och snart står vi där med två ungar. Jipii!
