Andra gången gillt
Jag hade svårt att sova inatt, jag tvättade stödstrumporna igår så benen var svällda och kryllade av myrkryp bara för att jag inte hade på dem en dag.
Jag låg och tänkte på bebistiden med Iris, hur förvirrrande det stundvis var. Jag känner mig tusen gånger mer redo och många gånger klokare nu. Samtidigt känns det lite vemodigt, jag kommer inte att ha tid att låta bebisen sova i famnen så mycket som Iris gjorde, jag kommer inte ha tid att snusa bebisdoft hur länge jag vill och jag kommer knappast att få lika många lugna och sköna amningsstunder. Hur ska man orka med allt kvällsskrik då man inte hunnit vila alls under dagen, hur ska man orka med Iris tidiga morgnar då man ammat hela natten. Det löser sig säkert och jag är säker på att det på många sätt blir enklare med tvåan också.
En liten lista ska jag plottra hit iallafall, så får jag småle åt den sen då nästa bebis är stor och jag igen har hunnit samla på mig mer erfarenhet.
Med nästa bebis:
- ska jag sova på nätterna då ungen (ungarna) sover. Jag kunde inte slappna av alls med Iris, jag var säker på att hon skulle sluta andas om jag somnade. Riktigt så blev det ju inte
- ska jag amma längre!!!!!! Jag slutade amma då Iris var 3,5-4 månader. Dels för att hon verkligen krånglade och vägrade att ligga "inåtvänd" och äta, det ledde till att produktionen blev väldigt ojämn och det blev obekvämt för mig. Jag trodde att hennes slinger-och-makaronspärr-period ALDRIG skulle gå om, det kändes helt enkelt meningslöst att ens försöka längre. Hon hann dricka flaska en vecka och sen förändrades hon helt, men då var det förstås för sent att börja amma igen. Jag HATAR att diska, koka och klotta med flaskor. Att Iris dessutom inte tålde ersättningen och vi tvingades att köpa receptbelagd och svindyr specialersättning i pulverform (!!!) från apoteket gjorde processen ännu jobbigare. Flaskorna hänger ju med ännu och jag har verkligen fått nog. Så nästa gång ska jag vara mera uthållig med amningen, jag trivdes verkligen med det sålänge det fungerade någorlunda.
- ska jag vänja ungen med mera ljud då den sover. Det kommer ju att ske ganska automatiskt iofs... Vi var livrädda att väcka Iris då hon sov de första veckorna så vi tassade omrking och var tysta som små möss. Allt annat än praktiskt sen då hon blev större och vaknade av minsta lilla ljud
-ska jag inte lyssna så mycket på rådgivningen. Jag känner mitt barn bäst och vet om det äter eller inte. Högst antagligen får vi en till spinkis och får säkert höra lika mycket tjat om vikten från rådgivningens sida. Jag förstår att det är deras jobb men det är inte roligt att tvingas väga ungen varannan vecka och varje gång få höra samma sak. Om babyn äter bra och är otroligt aktiv så är den inte undernärd.
- ska jag vänja babyn att sova inne (om det behövs ) direkt från början. Det lär också komma automatiskt pga årstiden. Iris började sova inne först då hon var 1 år och 5 månader och många gånger hade det varit så enkelt att bara lägga henne i sängen här inne och på så sätt slippa allt det bökiga kring vagnsovandet. Jag tycker nog att babysar ska sova ute om vädret tillåter men ibland fungerar det ändå inte och då är det praktiskt att kunna sova inne.
Jag låg och tänkte på bebistiden med Iris, hur förvirrrande det stundvis var. Jag känner mig tusen gånger mer redo och många gånger klokare nu. Samtidigt känns det lite vemodigt, jag kommer inte att ha tid att låta bebisen sova i famnen så mycket som Iris gjorde, jag kommer inte ha tid att snusa bebisdoft hur länge jag vill och jag kommer knappast att få lika många lugna och sköna amningsstunder. Hur ska man orka med allt kvällsskrik då man inte hunnit vila alls under dagen, hur ska man orka med Iris tidiga morgnar då man ammat hela natten. Det löser sig säkert och jag är säker på att det på många sätt blir enklare med tvåan också.
En liten lista ska jag plottra hit iallafall, så får jag småle åt den sen då nästa bebis är stor och jag igen har hunnit samla på mig mer erfarenhet.
Med nästa bebis:
- ska jag sova på nätterna då ungen (ungarna) sover. Jag kunde inte slappna av alls med Iris, jag var säker på att hon skulle sluta andas om jag somnade. Riktigt så blev det ju inte
- ska jag amma längre!!!!!! Jag slutade amma då Iris var 3,5-4 månader. Dels för att hon verkligen krånglade och vägrade att ligga "inåtvänd" och äta, det ledde till att produktionen blev väldigt ojämn och det blev obekvämt för mig. Jag trodde att hennes slinger-och-makaronspärr-period ALDRIG skulle gå om, det kändes helt enkelt meningslöst att ens försöka längre. Hon hann dricka flaska en vecka och sen förändrades hon helt, men då var det förstås för sent att börja amma igen. Jag HATAR att diska, koka och klotta med flaskor. Att Iris dessutom inte tålde ersättningen och vi tvingades att köpa receptbelagd och svindyr specialersättning i pulverform (!!!) från apoteket gjorde processen ännu jobbigare. Flaskorna hänger ju med ännu och jag har verkligen fått nog. Så nästa gång ska jag vara mera uthållig med amningen, jag trivdes verkligen med det sålänge det fungerade någorlunda.
- ska jag vänja ungen med mera ljud då den sover. Det kommer ju att ske ganska automatiskt iofs... Vi var livrädda att väcka Iris då hon sov de första veckorna så vi tassade omrking och var tysta som små möss. Allt annat än praktiskt sen då hon blev större och vaknade av minsta lilla ljud
-ska jag inte lyssna så mycket på rådgivningen. Jag känner mitt barn bäst och vet om det äter eller inte. Högst antagligen får vi en till spinkis och får säkert höra lika mycket tjat om vikten från rådgivningens sida. Jag förstår att det är deras jobb men det är inte roligt att tvingas väga ungen varannan vecka och varje gång få höra samma sak. Om babyn äter bra och är otroligt aktiv så är den inte undernärd.
- ska jag vänja babyn att sova inne (om det behövs ) direkt från början. Det lär också komma automatiskt pga årstiden. Iris började sova inne först då hon var 1 år och 5 månader och många gånger hade det varit så enkelt att bara lägga henne i sängen här inne och på så sätt slippa allt det bökiga kring vagnsovandet. Jag tycker nog att babysar ska sova ute om vädret tillåter men ibland fungerar det ändå inte och då är det praktiskt att kunna sova inne.
Kommentarer
Trackback
