Iris & mamma

Då jag vädrade våra täcken imorse (herregud, vilken 20-åring gör det egentligen?!) såg vi en katt som satt utanför sovrumsfönstret och jamade. Iris fick väldigt bråttom ut för att hälsa på kissen och alla som sett Iris live vet att hon inte är den försiktigaste 1,5-åring som finns. Katten brydde sig inte ett piss fast Iris kramade, pussade och hade den i famnen. De var bästisar i en timme. Lekte i sanden, gick runt huset, var inne och åt matrester under bordet och gosade massor. Iris babblade och babblade och katten jamade tillbakas, den gick bredvid henne hela tiden. Helt sjukt. Sen började de regna och katten försvann. Iris grät och var alldeles hjärtekrossad.

Slutsats: jag får ge vika och låta V skaffa en kattunge åt Iris då vi kommer hem från Irland. Jag är en mjukis.