Iris & mamma

Ungefär såhär ser lilla loppan ut nu.


Igår blev jag väldigt illamående. Spydde av starka lukter, kändemig allmänt skakig och avstängd. Iris fick leka med sin flickkusin och jag vilade här hemma. Inatt var det inte bättre och magen värkte mycket mer än vanlig. Imorse var det lite bättre med jag blödde lite istället. Ringde åt mödrapoli i Kokkola och de ville ha in mig på kontroll. Allt såg fint ut, inget speciellt. Ultraljudsundersökningen visade en liten blodansamling på livmodern men inget att bekymra sig desto mer över.
Loppan sov och smaskade på sina fingrar men vaknade efter några buffningar och började sprattla och ha sig. Ultraljudet gjordes i 4D och det kändes helt otroligt att se hur pass utvecklad skrutten redan är! Läkaren sa att hon kunde ha avslöjat könet om loppan bara flyttat på benen lite. Tänk hur snabbt det går, hur snabbt allt utvecklas. Helt fantastiskt.



Medans jag satt i korridoren och väntade där på sjukhuset sköljde en stor våg av längtan över mig. Jag ser så fram emot att få åka dit för att få föda vårt nästa barn. Alla lukter, skyltar, lappar med öppentiden för cafe´t , ctg-maskinerna. Allt fick mig att minnas hur det var då Iris kom till världen. Tänk att man ska kämpa sig igenom alla timmarna igen, att se blicken i sin partners ögon då han håller det nya barnet i famnen för första gången. Hormonerna gör verkligen sitt ( jag grät som ett barn över Days of our lives idag, det säger en del) men ändå, jag ser fram emot november och värkar.
Det jag ser allra mest fram emot är att få visa lillabror/syster åt Iris. Fast hon inte kommer att förstå att bebisen är hennes syskon så ser jag ändå fram emot första mötet.



Lilla Iris, en vecka gammal.