Vecka 17 (16+2)
Om några veckor är vi redan halvvägs, helt ofattbart. Jag mår så bra! Förra veckans bakslag är som bortblåst (och nästan bortglömt för den delen). Jag mår inte illa, jag har inte ont någonstans. Lite yr om jag stiger upp för snabbt men det kan jag leva med. Jag sover bra om nätterna, om Iris sover då förstås. Upp och kissar bara en gång. Ingen värk i höft eller rygg, tack och lov. Vikten ligger på samma som vid inskrivningen. Jag är fortfarande extremt sugen på husmanskost och nu även panini med skinka. Jag skulle kunna äta en varje dag, mums. Jag orkar hålla samma tempo som Iris på dagarna, att hälla ut badvattnet på kvällarna börjar dock bli lite kämpigt (pga yrseln) men V får göra det då han kommer hem.
Jag försöker röra på mig sålänge det känns bra i kroppen. Ett tips till alla gravida i Jakobstadstrakten är hamnskogen! Jag stoppar Iris i vagnen med något mellanmål i handen och en trampar jag några varv runt banan. Mjukt och bra underlag och med alla kullar och krön (plus vagnen som ska skuffas) får jag en bra intervallträning som får mig att flåsa ordentligt om jag håller tempot uppe. Det är alltid bra att träna i intervaller, under graviditeten är det dessutom praktiskt. Träingspassen behöver inte bli lika långa och det ger dig en god kondition och uthålling inför förlossningen. Att cykla är också bra, det belastar inte på samma sätt som promenader gör. Snart ska jag också börja simma, som gravid är det viktigt att alltid ha med ett mellanmål att äta i omklädningsrummet.
Jag känner loppans rörelser flera gånger om dagen. Det snurras och sprattlas och jag njuter. Jag hade glömt hur det känns. Jag tittade igenom Iris pyttesmå bebiskläder en dag och hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Så liten hon har varit! Hur ska vi kunna ha en liten bebis i huset som nu är vana med en självständig fröken som ser till att det blir som hon tänkt sig. Kanske vi ska klara det ändå... :)
