Att vara mamma
Idag är det morsdag och vi har haft en fin dag! Jag vaknade med ett ryck kl 08.40, tittade på klockan och var helt säker på att något var tokigt med Iris eftersom hon inte väckt oss än. Jag rusade in i hennes rum och hon satte sig upp och såg på mig med små russinögon "mamma?". Ungen sov ännu kl 08.40! Helt otroligt. Resten av dagen har vi ätit gott, uppvaktat mormor och lekt lite här hemma. Nu sover Iris igen och V hämtar mitt favoritgodis från Makuuni. Inte illa.
Jag tänkte riktigt imorse på att jag faktiskt är mamma. Tänk att jag får ha ett barn att älska och som älskar mig tillbaka. Jag minns fortfarande hur jag föreställde mig att det skulle bli då Iris fortfarande låg i magen. Trots att jag var på rätt bana kunde jag aldrig tro att det skulle bli såhär. All kärlek och oro, alla timmars tröstande och alla gosstunder. Att se sitt barn lära sig nya saker och bli en liten egen människa. Att någon skulle bli helt och totalt beroende av mig, att jag skulle betyda trygghet till ett litet liv. Att jag ibland skulle gråta för att allt kändes hopplöst och ibland för att mitt barn gjorde mig så otroligt lycklig.
Jag tänkte riktigt imorse på att jag faktiskt är mamma. Tänk att jag får ha ett barn att älska och som älskar mig tillbaka. Jag minns fortfarande hur jag föreställde mig att det skulle bli då Iris fortfarande låg i magen. Trots att jag var på rätt bana kunde jag aldrig tro att det skulle bli såhär. All kärlek och oro, alla timmars tröstande och alla gosstunder. Att se sitt barn lära sig nya saker och bli en liten egen människa. Att någon skulle bli helt och totalt beroende av mig, att jag skulle betyda trygghet till ett litet liv. Att jag ibland skulle gråta för att allt kändes hopplöst och ibland för att mitt barn gjorde mig så otroligt lycklig.
Kommentarer
Trackback
