Nu så
Saker jag kommer att göra annorlunda under denna graviditet:
- Röra på mig mer! Jag kände mig så trött och klumpig under den första graviditeten och hade all tid i världen att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Att ha en 1,5-åring i huset löser det problemet ganska enkelt.
- Äta hälsosammare. Förra gången blev det mycket slarv med maten, oftast bara smörgåsar till lunch och en massa småplock under hela dagen. Nu måste vi ha stadiga mattider med riktig mat pga Iris så det löser sig ganska enkelt det också. Skräpmat kan man unna sig nu som då men det är inte lika roligt då jag ändå måste fixa riktig mat åt Iris.
-Skippa den eländiga nedräkningen. Då menar jag att man vaaaaarje dag tänker hur många dagar det är kvar, suck så länge. Pust och stön, hur ska man orka vänta?! Ungen kommer nog ut sen, sen då man ser tillbaka fattar man inte vart alla dagar försvunnit.
- Njuta mer!!! Det är lätt att klaga som gravid. Visst, det är jobbigt och lite ska man få lätta på hjärtat men någon måtta måste det finnas. Vem orkar höra på någon som klagar och klagar var eviga dag? Det är du själv som sett till att det finns en bebis i din mage, lev med det. Dessuom är det inte alla förunnat att få bära sitt barn och man ska aldrig ta något förgivet. 9 månader är ingenting jämfört med de år du får njuta av ditt barn sen.
- Inte oroa mig för förlossningen. Om mina blodprov är bra finns det ingen anledning att tro att förlossningen skulle sluta dåligt. Jag klämde ut en stor tjej utan någon bedövning (förutom lustgas i 30 min) och det gick bra, jag överlevde och smärtan var inte så hemsk som jag trodde. Om jag får bedövning nästa gång kan det ju bara bli bättre än första gången. Och igen, de hemska timmarna bleknar fort i jämförelse med de år man får med sitt barn.
- Röra på mig mer! Jag kände mig så trött och klumpig under den första graviditeten och hade all tid i världen att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Att ha en 1,5-åring i huset löser det problemet ganska enkelt.
- Äta hälsosammare. Förra gången blev det mycket slarv med maten, oftast bara smörgåsar till lunch och en massa småplock under hela dagen. Nu måste vi ha stadiga mattider med riktig mat pga Iris så det löser sig ganska enkelt det också. Skräpmat kan man unna sig nu som då men det är inte lika roligt då jag ändå måste fixa riktig mat åt Iris.
-Skippa den eländiga nedräkningen. Då menar jag att man vaaaaarje dag tänker hur många dagar det är kvar, suck så länge. Pust och stön, hur ska man orka vänta?! Ungen kommer nog ut sen, sen då man ser tillbaka fattar man inte vart alla dagar försvunnit.
- Njuta mer!!! Det är lätt att klaga som gravid. Visst, det är jobbigt och lite ska man få lätta på hjärtat men någon måtta måste det finnas. Vem orkar höra på någon som klagar och klagar var eviga dag? Det är du själv som sett till att det finns en bebis i din mage, lev med det. Dessuom är det inte alla förunnat att få bära sitt barn och man ska aldrig ta något förgivet. 9 månader är ingenting jämfört med de år du får njuta av ditt barn sen.
- Inte oroa mig för förlossningen. Om mina blodprov är bra finns det ingen anledning att tro att förlossningen skulle sluta dåligt. Jag klämde ut en stor tjej utan någon bedövning (förutom lustgas i 30 min) och det gick bra, jag överlevde och smärtan var inte så hemsk som jag trodde. Om jag får bedövning nästa gång kan det ju bara bli bättre än första gången. Och igen, de hemska timmarna bleknar fort i jämförelse med de år man får med sitt barn.
Kommentarer
Trackback
