Livstecken
Nu är vi så gott som friska hela bunten, halleluja! Iris ork tar slut till eftermiddagrna ännu så det blir hemskt mycket gnäll och gråt före det blir läggdags, jag håller tummarna för att det är övergående. Claras mage har varit lite bättre nu då den eviga penicilinkuren äntligen tog slut så öronen har fått vila lite. På bästa sätt alltså.
Jag fick en fin sovmorgon imorse och vaknade lagom till lunchen, det var inte igår det hände senast direkt. Sen har vi hunnit med utelek i plusgrader (!), storstädning av vinden, mera utelek och sysselsättning av gnälligt barn. Vi tog oss en funderare över Claras sena kvällsvanor och prövade en ny taktik ikväll.
Direkt efter kvällsbadet gick jag upp med henne i sovrummet, dämpade belysningen och gav henne flaska. Vi fick testa att ge ersättning då mjölken helt sinade vissa dagar då jag var sjuk och den mjölfria ersättningen verkar fungera bra för henne. Nu har mjölken runnit till igen så nu fungerar amningen utmärkt men kvällsmatningarna har varit ett problem de senaste kvällarna. Det känns skönt att hon kan äta sig mätt snabbt för att sen somna genast. Vi slipper det eviga bärandet och tröstandet och jag behöver inte kämpa med att få henne att ha tålamod vid bröstet då hon är alldeles för trött för att orka koncentrera sig.
Klockan 19.20 sov alltså båda flickorna. Märklig känsla, en hel kväll utan barn i famnen. Vad ska man göra? Hur funkar det riktigt? Vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt.
