Iris & mamma

Vi har fint flyt här hemma nu. Egentligen är det väldigt sällan vi inte har flyt, små gråa moln finns ju alltid men 19 av 20  kvällar är jag glad och nöjd över dagen som varit. Tänk att jag får ha orken att njuta till fullo av den ritkiga småbarnstiden, det om något är jag så evigt tacksam för. Jag har tänkt på det en hel del nu den senaste tiden men på något sätt är det inget man riktigt ska tala om. Det känns ju lite vrickat att det är lite smått förbjudet att inte klaga så mycket på sitt liv som hemmamamma. Helst ska man nog ösa ur sig och verkligen sucka och stöna åt allt som barnen gör eller inte gör. Då är man så hemskt modig och alla tycker det är så befriande.

Jag ser småbarnstiden som en väldigtkort period i vårt liv, samtidigt känner jag knappt till något annat sätt att leva. En av fördelarna med att bli gravid som 18-åring var nog helt klart att jag inte hunnit bli så bekväm men att jag ändå hade hunnit med allt det som ungdomen innebär. Jag hade inte hunnit arbeta in rutiner och egna system före ett barn plötsligt kom och rörde om allt, jag har aldrig behövt känna att jag offrat något som betytt mycket för mig i många år.
Då småbarntiden är slut för vår del är vi ännu unga och har massor med år på oss att vara själviska och göra det vi vill så jag ser liksom inget mening i att inte njuta och ta tillvara dehär åren på bästa sätt.

Att vara hemmamamma är så otroligt skönt på det sättet att man är sin egen chef. Självklart har jag två minichefer som har en hel del att säga till om hur det går till här på dagarna men det är ändå jag själv som gör varje beslut om min dag. Jag har inga tider förutom våra egna att passa, jag bestämmer själv vem vi umgås med, vad vi äter, vad vi gör, när vi gör det och om jag känner för det kan jag ta en tupplur mitt på dagen då andra sliter och jobbar. Jag går aldrig på WC ensam, jag äter sällan lunchen i färre än två omgångar, kaffet har ofast svalnat före jag hinner dricka det och jag är allt som oftast väldigt ofräsh och långt ifrån fashionabel. Däremot får jag se nya framsteg av barnen varje dag, jag får kramar och pussar och jag känner en enorm uppskattning då barnen är glada för att vi umgås och gör saker de tycker om.

De dagar man har flyt får man ta med sig och komma ihå de dagar man kämpar för att hålla sig flytande. Det går upp och det går ner men jag upplever att jag själv är huvudorsaken till att det allt som oftast ändå går uppåt. Är jag nöjd är ungarna nöjda, och är de ändå inte nöjda så blir de det förr eller senare. Så njut av ert hemmaliv alla mamas, vi gör ett bra jobb!